|
En vinterresa
Det var isrännor, snöstorm och kulingvindar när Tibnor gick från Lidingö till Mariehamn i början av december 2010.
Tanken var givetvis inte att vänta in i december med att ta Tibban till Mariehamn över vintern. Men omständigheterna blev nu sådana, och tanken var att gå till Sjökvarteret i Mariehamn Österhamn, där vi fått plats över vintern.
Men bara dagen före avgång fick jag besked från Sjökvarteret att isen låg tjock på Slemmern. "Det har inte hänt sedan 1928 att det lagt sig så här tidigt", sa verksamhetsledaren Bertil Karlsson olyckligt.
Räddningen blev Brage Jansson på Ålands Segel Sällskap, ÅSS, i Västerhamn. Där går färjorna varje dygn och hamnen låg öppen.
Fredagen den 3 december var temperaturen nere i minus 9 och jag gick tidigt ensam från Lidingövarvet. De första 100 metrarna, ut till en bruten ränna, tog en halvtimme. Isen var inte bara tjock utan också seg. Jag var lite osäker på motorns kylvattenintag, som ligger i vattenlinjen, så jag körde inte fullt. Tre gånger tvingades jag backa och ta fart innan jag kom ut till rännan.
Arbetsfartyget Granit hade till all lycka just brutit en ränna längs hela Askrikefjärden, så resten var inga problem. Efter Elfvik fanns ingen is överhuvud taget.
Men söder om Furusund kommer snöstormen och samtidigt möte med Amorella. Med radar, plotter och Ais så visste jag naturligtvis var jag och 30 000 ton Amorella var någonstans, men med noll sikt är det lite skrynkligt i den trånga leden väster om Yxlan.
Natt i Furusund där besättning Björne ansluter.
Nästa dag är det minus 15 och färd över Ålands hav verkar inte väldigt lockande. Vi skottar fartyget, äter en god middag och avvaktar.
På söndagen var temperaturen nere i någon minusgrad - rena sommaren.
Vi avgick klock 07 från Furusund, strax innan gryningen börjar komma.
När vi passerar Tjärven hade den sydvästliga vinden börjat öka, när vi rullade ut klyvaren. Men vi satte aldrig mesan, som skulle ha varit bra att ha senare.
Nu ökar vinden mer och mer, och sjön växer närmare Nyhamn. Vid västlig och sydvästlig vind brukar sjön bygga närmare Åland. Vi hade bara klyvare och maskin, vilket inte stabiliserade tillräckligt. Strax innan vi passerar Nyhamn rullar fartyget kraftigt i den grova sjön. Det blåser uppskattningsvis 15-17 meter.
Väl inne i Västerhamn är det trångt bland pontonerna och svårt att manövrera i den hårda vinden. Vi blir ståndsmässigt mötta av Sveriges generalkonsul, dock utan guldgaloner. Hon heter för övrigt Ingrid Iremark och inte Fredrik Adelborg.
Det tar ett antal timmar att förhala 50 ton fartyg bara 20 meter upp till den riktiga platsen vid kajen.
Men här ligger Tibban bra för vintern.
Skepparn lämnar nu DN och blir någon sorts pensionär, dock utan att mata duvor i stadsparken. | 
