tibnorsailing.se © • Anders Hellberg

 

 

Tibnor Segelcharter och konferens

 

Logg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Is, is, is

 

Februari 2011:

 

Nu ligger hela Ålands hav och faktiskt ner mot Gotland. I Västerhamn hjälper två bogserare från Åbo till att hålla den värsta isen borta från kajerna så att färjorna kan komma in. Särskilt Birka Paradise verkar ha svårt med de största flaken.

Det hörs i skrovet när vattnet fortsätter att sjunka i högtrycket. När bogserarna går ut på morgnarna låter det som en granatattack.

Några nätter har det varit minus 25, men jag har det varmt ombord.

Men nu kanske vintern kan räcka, ska nu komma varmare luft första veckan i mars.

 

 

 

Brända böcker i Berlin

 

Februari 2011:

 

Kort helgresa till Berlin, möter Ludde på Tegel när han kommer från London.

Har inte varit i Berlin på sådär 52 år. Den gamla Östsektorn kring Alexanderplatz förefaller ha mest liv och kommers. Vid Kdamm och det klassiska varuhuset KaDeWe var det ganska dött.

Tittar på platsen för Führerbunkern som är en parkeringsplats med en ensam skylt. Förefaller som om myndigheterna i Berlin försöker glömma historien genom att bränna böcker. Sådant har försökts förr, utan större framgång.

Många turistgrupper kommer och vill se platsen. Ett riktigt museum borde vara en självklarhet. Den riktiga bunkern fanns kvar så sent som i slutet av 80-talet, när de östtyska myndigheterna slutligen lyckades förstöra den efter sex månaders sprängningar.

Vid gamla Checkpoint Charlie är det stor turistkommers och ett riktigt museum.

Vissa saker vill berlinarna minnas och andra uppenbarligen inte. Men man borde ha ett ansvar för den roll som staden under hela 1900-talet spelat i världshistorien.

 

 

 

 

 

 

Havsörnar i Västerhamn

 

Januari 2011:

 

 

Utsikten från min bostad i Mariehamns Västerhamn är den bästa tänkbara.

Färjorna rör sig varje dygn och håller delar av hamnen öppen. Inne bland pontonerna där Tibban ligger är det dock fruset.

Två havsörnar patrullerar regelbundet iskanten i viken, sannolikt bor de ute bland öarna vid Marhällans fyr.

För någon vecka sedan såg jag från min hytt något som såg ut som en säl.

Havsörnar och säl - hur många ser det från sitt sovrumsfönster?

I övrigt är det normal vinter på Tibban - vatten fyller jag på ungefär var tionde dag. Jag har ljus och värme men ingen brasa nu när jag har täckt fartyget.

Läser och skriver och har det väldigt bra. Arbete är överskattat.

 

Vår bland isflaken

 

Mars 2011

 

Nu börjar solen ta på snön men isen ligger fortfarande tjock. Sommartid om en vecka, då blir det mer tid för solen att smälta snön :)

Varmare under dagarna med ett antal plusgrader under presenningarna. Men ute i vinden fortfarande kallt, mössa och handskar vid cykling.

Det droppar från isen som samlats i fickor i pressarna och som är tung för att lyfta bort. Solen får göra jobbet.

Var i dag ute på isen och tog bort ett block från nocken på klyvarbommen. Flaken är tjocka.

Kan dock sitta i salongen och skriva med dörrarna öppna ut till däck.

Det finns hopp efter denna sällsynt kalla vinter.

 

 

 

Ishinder

 

Mars 2011:

 

Nu ligger havsisen långt söder om Åland, ner mot Gotland och i Rigabukten.

Med morgonavgången till Kapellskär med Rosella var det bitvis mycket segt, med ganska stora vallar. Vi fastnade men kom loss och blev bara en halvtimme sena.

Is till havs är magnifik, men det finns passagerare som är oroliga även i Östersjön. Här borde kanske rederierna berätta om skillnaden mellan is och is - mellan 30-40 centimeters havsis som inte hotar stora färjor och oceanernas isberg som innebär en dödlig fara. Men detta är svårt: all storm till havs betyder inte Estonia och all is till havs inte heller Titanic.

Men väldigt vackert är det i snö och blå himmel.

På återresan under kvällen fick jag middag med utsikt ut mot isen framför förstäven, belyst av strålkastare. Det är som levande eld - det går inte att sluta titta.

Nu på kvällen var vallarna segare på den åländska sidan och en stund såg det ut som om vi var tvungna att invänta de stora Helsingforsbåtarna som bryter denna is som om den vore smör. Men vi kom in i Västerhamn strax före Gabriella och Serenade, drygt en timme sena.